torsdag 31 mars 2011

CIRKELTRÄNING MED IDROTTSMÅLEN SOM FOND

Jisses som vi kämpade i fredags i Fridahallen. På dagordningen stod cirkelträning med 30 olika stationer. Vi slet i 30 sekunder per station och vilade 15 sekunder. Hårt så det förslår. Balans, styrka, kondition, motorik, kroppskontroll fanns med på menyn.
I högtalarna dånade gamla rockklassiker av typen " Smoke On The Water " och " 2 - 4 - 6 - 8 Motorway ". För visst måste man lära tioåringarna lite musikvett på samma gång som de svettas.
Och som de kämpade. Som de slet. Som de svettades. Och log. Och skrattade. Jag sprang omkring och skrek uppmuntrande kommentarer och tjatade på som jag själv tycker är så kul att göra med elever. Stämningen i hallen var verkligen på topp och många elever slet till och med mer än vad de brukar.

De ppnående mål från läroplanen som låg till grund för lektionsplaneringen var:
Eleven skall
– behärska olika motoriska grundformer och utföra rörelser med balans och kroppskontroll samt kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik.

Kolla in bilderna nedan!

onsdag 30 mars 2011

SKOLINSPEKTIONEN SATSAR PÅ LEKTIONSGRANSKNINGAR

Fler inspektörer i klassrummen


Svenska lärare kan se fram emot fler besök i klassrummen. Skolinspektionen planerar framöver att använda sig mer av lektionsgranskningar.
– Jag tror att lärarna ser fram emot att vi kommer, de vill ha en utvärdering av sig själva. Det är i alla fall min känsla, säger Roland Fallström, projektledare på Skolinspektionen.
I en granskning av engelskundervisningen i årskurserna fem och nio har inspektörer suttit med på totalt 117 lektioner på 30 skolor på olika håll i landet. Utvärderingen har skett av Skolinspektionen tillsammans med det holländska konsultföretaget Cito, som vann myndighetens upphandling.
Det är första gången Skolinspektionen tar utomstående hjälp på detta sätt. Cito har tidigare arbetat med Pisa-mätningarna.
Roland Fallström menar att lektionsgranskningarna har fungerat väl, trots att de holländska konsulterna inte talar svenska.
– Det var därför vi valde engelska som granskningsämne, säger han.
Fallström eller en kollega från Skolinspektionen satt med på samtliga lektionsbesök.
– Det pratas mycket engelska på lektionerna. När det talades svenska och var viktiga saker som sades, så fanns ju jag eller min kollega med. Så det har fungerat bra, lärarna använder engelska i hög utsträckning. Skolinspektionen har aviserat att det kommer att bli vanligare att följa undervisningen som en del i kvalitets- och ämnesgranskningar.

"Väl mottagna"

Roland Fallström säger att han inte upplevt oro från enskilda lärare att de ska känna sig utpekade.
– Nej, inte alls. Vi har blivit väldigt väl mottagna av alla lärare, de har välkomnat oss. I alla kvalitetsgranskningar och regelbunden tillsyn som görs blir vi väl mottagna av rektorer, lärare och elever på skolorna.
Resultatet av granskningen visar att engelskundervisningen anses fungera något bättre för femteklassarna än för niondeklassarna.
– Den språkliga ingången är bra, det är en trygg lärandemiljö. Det vi har saknat är ett tydliggörande av målen för eleverna och även att reflektera kring lärandet under lektionerna. När man ger feedback säger man ofta ”det här gjorde du bra” men eleverna får inte den konstruktiva feedbacken om hur ska de kunna förbättra sig? Det skulle man kunna jobba mer med, säger Roland Fallström.
Undervisningstiden anses ha kunnat utnyttjas mer effektivt vid hälften av lektionerna för femmorna och en tredjedel av niornas lektioner.
– Det går en hel del spilltid, det är pennor som saknas och så vidare.

tisdag 29 mars 2011

ANSVARFULLA REKTORER








 

Ansvarsfulla rektorer vid bra skolor













Rektorer i framgångsrika skolor tar ett större ansvar för sitt läroplansuppdrag än andra rektorer.
– En rektor som engagerar sig i skolans kärnprocesser gynnar skolans resultat, menar Monika Törnsén vid Umeå universitet.
Hon har i sin avhandling bland annat studerat vad framgångsrika rektorer gör, och hur rektorers ledarskap påverkar hur väl skolor når de kunskapsmål och sociala mål som står i läroplanen.
En framgångsrik skola har goda resultat både när det gäller kunskap och social utveckling. Monika Törnsén visar nu att rektorer i dessa skolor tar ett större ansvar för sitt läroplansuppdrag än rektorer i mindre framgångsrika skolor.

– I de framgångsrika skolorna leder rektor skolans processer och är engagerad i lärarnas arbete med elevers lärande, både när det gäller kunskapsmål och inte minst sociala mål.
För att bli en framgångsrik skolledare krävs att vissa förutsättningar uppfylls. Enligt rektorerna själva är det bland annat nödvändigt att samspelet med lärarna fungerar, att man som rektor har ett begränsat ansvarsområde, tillgång till stödfunktioner på kommunal nivå och möjligheter att bli avlastad vissa uppgifter.

En av de framgångsrika rektorernas strategier är att engagera sig i skolans struktur och kultur, i lärares undervisning och i elevers och lärares lärande, och samtidigt utveckla goda kontakter med föräldrar, kommunala ledare och internationella samarbetspartners.
– En rektor som engagerar sig i skolans kärnprocesser gynnar helt enkelt skolans resultat, menar Monika Törnsén.

måndag 28 mars 2011

STOLT ÖVER PERSONALEN

Vad vore Fridaskolan Trollhättan utan sin personal? Måste uttrycka min absoluta respekt för den kompetens och den professionalitet som finns i huset. Den sammanlagda erfarenheten och graden av medmänsklighet är gigantisk.
Vi bryr oss om varandra och bemöter arbetskamrater med vänlighet och tacksamhet. De allra flesta är rekryterade tack vare att någon i vår organisation har känt personen från tidigare arbetsplatser eller att man känner personen privat. En ofta mycket lyckad ingång.
Under rekryteringsfasen pratar vi mycket om skolans riktlinjer och vad de innebär. På detta sätt får den tilltänkte medarbetaren chansen att själv känna om sättet att bedriva skola kan kännas aptitligt.

Ett av mina stora favoritord är SAMSKAPA. Allt man gör i en grupp av individer samskapar man. Man samskapar stämningen, framgångarna, misslyckanden, glädjen, idéerna, atmosfären, kamratskapen.
En persons välmående och kunnighet är helt beroende på hur övriga i gruppen agerar och stöttar. Man kan aldrig vara optimalt framgångsrik eller mindre framgångsrik på egen hand. Är det något som Fridaskolan har lärt mig så är det betydelsen av VI. Mitt eget JAG har minskat på ett tydligt vis och jag inser idag hur nödvändigt det är att omge sig av kompetenta arbetskamrater som gör min arbetssituation mer lättarbetad och framförallt trivsam. Det är med andra ord gruppens styrkor eller icke styrkor som genererar framgång eller icke framgång hos både individerna och gruppen som helhet. På Fridaskolan är det alltid VI - aldrig JAG. Det är VI som lyckas med en elevgrupp - aldrig JAG. På samma sätt behöver man aldrig känna sig ensam när det strular eller " hettar till " av någopn anledning.

Vill avslutningsvis repetera vad som står i rubriken - jag är så stolt över oss anställda på skolan. Lita på mig - det är inga chefsfloskler!


söndag 27 mars 2011

TANKAR OM MATEMATIK

"Matematiken inte sammanhängande"

Saknar matematikundervisningen en röd tråd som löper från förskolan till högskolan?
Och är det orsaken till att vi tappar placeringar vid internationella jämförelser och var fjärde elev börjar gymnasiet med otillräckliga förkunskaper i matte. Det tror Per-Eskil Persson, mattelärare som doktorerat i frågan, är orsaken.

Matematik är en kumulativ disciplin – det man lär sig ett år utgör grund för nästa års studier. Men då gäller det att bitarna från år ett passar ihop med bitarna som ska passas in under år två. Och det är här den svenska matematikundervisningen har brister, menar Per-Eskil Persson, mångårigt erfaren matematiklärare som forskat och doktorerat i matematisk didaktik och nu utbildar nya matematiklärare vid Malmö Högskola.

Han drar i sin avhandling en lans för att man ska knyta ihop matematikens röda tråd. Det innebär bland annat att tidigare stadiers undervisning innehåller det som ska utgöra grund för nästa stadiums undervisning. Men så fungerar det inte alltid.
– Det är ett klassiskt problem. Lärare arbetar så att säga där de står. Arbetar man i mellanstadiet så är det den matematiken man förmedlar och sedan släpper man dem vidare till nästa stadium. För eleverna kan det innebära att matematiken inte framstår som det sammanhängande ämne det egentligen är, säger Per-Eskil Persson.

Svårt med övergångar

Han har, både som arbetande lärare och forskare, sett hur svårt en del elever har att klara övergången mellan olika stadier i skolan beroende på att de matematiska pusselbitarna inte riktigt passar ihop.
– För eleverna är de här övergångarna ofta förvirrande. Många elever har svårt att ta till sig all den terminologi som finns inom matematiken. Ett enkelt exempel är att de i mellanstadiet får lära sig att beräkna arean av en triangel genom att multiplicera längden med bredden. Då de kommer till högstadiet är det plösligt basen gånger höjden som gäller. Det kan verka simpelt att byta begrepp men för många elever är det svårt, säger Per-Eskil Persson.

Ännu ett exempel på en röd tråd är talens delbarhet. När förskolebarn får hantera klossar, bollar eller äpplen och lösa uppgifter som att lägga dem i två rader med lika många i varje så är det inledningen på resan från enkla tals delbarhet i för- och småskolan till avancerad matematik rörande stora primtal på universitetet.

Att hålla ihop den röda tråden kan också vara att inte vänta med att introducera vissa saker för länge. Oftast sysslar eleverna länge bara med sifferbaserad aritmetik. När algebran och dess X och Y dyker upp kan det komma som en chock.
Per-Eskil Persson vill att algebran introduceras tidigt i grundskolan.
– I dag förstår många inte de grundläggande mönster som styr matematiken. Att lära sig algebra tar tid och kräver goda baskunskaper, säger han.

"Sitter själva och räknar"

Även lärarnas agerande i klassrummet bidrar till en glömska som gör att den röda tråden brister.
– Det har vuxit fram en undervisningsstil som innebär att matematiklärare inte undervisar. Eleverna sitter själva och räknar och så går läraren omkring och erbjuder hjälp när det behövs. Det ger ytliga kunskaper som glöms bort fort, säger Per-Eskil Persson.

De problem som Per-Eskil Persson beskriver kan antas ha en inverkan på hur läget på den matematiska fronten utvecklas i Sverige. Så sent som 2003 låg Sverige över genomsnittet i Pisa-mätningen av 15 åringars matematikkunskaper.
2009 låg vi på medelnivå och det beror inte bara på att de andra kommit ikapp. De svenska resultaten har försämrats. Vad ska man då göra?
Knyt ihop matematikundervisningen så att övergångarna mellan olika utbildningsstadier förenklas är ett sätt menar Per-Eskil Persson.

Det borde betyda att andelen på 25 procent av gymnasisterna som, enligt Perssons avhandling, har mycket dåliga förkunskaper i matematik kan krympas. Även om läroplanerna kan prestera en röd matematisk tråd så måste det omsättas på klassrumsnivå. Där har lärarhögskolorna en central roll. Men det räcker inte. Lärarutbildningen är kort och en lärarkarriär kan vara lång.

Efterlyser fortbildning

– Det krävs kontinuerlig fortbildning för lärarna. Vi har haft lärarlyftet och det var bra men det är inte kontinuerligt. Jag vet att det finns ett jätteintresse hos lärarna att utveckla sin undervisning men de behöver stöd genom fortbildning för att kunna göra det, säger Per-Eskil Persson.
– Tyvärr har det praktiskt taget saknats fortbildningar där lärarna har kunnat diskutera den nya läroplanen tillsammans. Det är en farlig utveckling att man av på en del håll av ekonomiska skäl sparar bort det som är allra viktigast, säger han.
Fotnot: OECDs internationella studie PISA (Programme for International Student Assessment) omfattar undersökning av elevers kunskaper i 65 länder.

lördag 26 mars 2011

ÄR DET DAGS ATT ÅTERFÖRSTATLIGA DEN SVENSKA SKOLAN?

Dags att återförstatliga skolan

Frågan är varför skolan ska vara 
kommunal om varje större problem ändå ska kräva statliga ingripanden? 
skriver Jan Björklund och Metta Fjelkner.
Frågan är varför skolan ska vara kommunal om varje större problem ändå ska kräva statliga ingripanden? skriver Jan Björklund och Metta Fjelkner.
Foto: FOTO. SCANPIX
Det är nu 20 år sedan beslutet fattades om att kommunalisera skolan. Tanken var att kommunaliseringen skulle bidra till att höja resultaten i svensk skola. Men sedan skolan blev kommunal har resultaten sjunkit oavbrutet. Därför är det hög tid att inleda processen att återförstatliga skolan, skriver utbildningsminister Jan Björklund (FP) och med Metta Fjelkner, Lärarnas riksförbund.
Reformen att kommunalisera skolan roddes i land genom att dåvarande skolminister Göran Persson gav löften om högre lärarlöner. Men de svenska lärarna hör i dag till de sämst betalda bland OECD-länderna. Läraryrkets status har även påverkats på andra sätt sedan kommunaliseringen; den kvalificerade fortbildningen av lärare har närmast upphört, kommunerna respekterar inte behörighetskrav och många obehöriga lärare har anställts. Lärarna får i stor utsträckning utföra arbetsuppgifter som ligger utanför läraryrkets kärna.
 
Det kommunala huvudmannaskapet har dessutom undergrävt likvärdigheten. Det är stora skillnader mellan de kommuner som satsar mest respektive minst på skolundervisningen. Skillnader i resursfördelningen beror alltså inte på elevers olika behov – utan på kommunernas prioriteringar. Det värsta i sammanhanget är att de kommuner som har de största behoven av satsningar i sina skolor, till exempel på grund av sociala problem, också är de kommuner som ofta har minst skattekraft och resurser.

Dagens styrning av skolan är dessutom otydlig. Genom att staten delvis styr skolan genom lagar, läroplaner och lärarutbildningar, medan kommunerna är huvudmän och finansierar verksamheten skapas ett slags dubbelkommando över skolpolitiken som gör ledarskapet otydligt. Det är lätt för staten och kommunerna att skylla tillkortakommanden på varandra. Om ventilationen krånglar på en skola är det glasklart vem som är ansvarig, men om resultaten sjunker 20 år i rad är det nästan omöjligt att skapa någon bredare enighet om var ansvaret ligger.

Regeringen har på senare år vidtagit åtgärder för att öka den statliga styrningen och kontrollen. Statens skolinspektion har inrättats. Fler nationella prov har införts och rättas centralt. Betyg ska sättas tidigare enligt en ny betygsskala. Skollagen har skärpts. Läroplanen och kunskapskraven har förtydligats. En ny lärarutbildning byggs upp som ger mer specialiserade kunskaper. Lärarlegitimation införs så att inte personer utan utbildning ska kunna undervisa och sätta betyg.
 
Men för att den nedåtgående utvecklingen helt och hållet ska kunna vändas är det vår bedömning att nuvarande huvudmannaskapsmodell inte håller i längden. Sverige behöver bygga upp ett nytt och modernt huvudmannaskap som har till syfte att göra skolan nationellt likvärdig, med hög kvalitet, elever som når sin fulla potential och en lärarkår i världsklass.

Staten måste stå för struktur och stringens i skolsystemet. Segregationen måste brytas. Staten måste garantera rättvisa villkor och rättvis finansiering av skolan, oavsett om skolan är en friskola eller drivs av det offentliga. Den nya styrningsmodell för skolan som vi vill se innebär inte en återgång till gamla Skolöverstyrelsens stela detaljreglering. Det behövs en modern styrning istället för den stora skolbyråkrati som har skapats i 290 kommuner.

De partier och andra aktörer som stod bakom kommunaliseringen är idag faktiskt ofta snabba att kräva statliga ingripanden när enskildheter i skolväsendet inte fungerar. Vi delar attityden att staten ska ta ett stort ansvar, men frågan till sist måste ju bli varför skolan ska vara kommunal om varje större problem ändå ska kräva statliga ingripanden?
 
De som en gång drev igenom kommunaliseringen, både från politiskt och fackligt håll, har sällan numera några principiella argument för att försvara dagens system. De brukar däremot säga att ett återförstatligande är en krävande process som man därför bör avstå från. Men det är, enligt vår uppfattning, en nödvändig process, och de som tycker att detta skulle vara det jobbigaste saknar perspektiv. Det jobbigaste är att resultaten sjunker. Det värsta är inte om styrningen av skolan måste omorganiseras. Det värsta är att eleverna lär sig för lite i dagens skola.
Det är hög tid att påbörja en process vars slutmål bör vara att återförstatliga den svenska skolan.
 
JAN BJÖRKLUND (FP)
utbildningsminister
METTA FJELKNER
förbundsordförande Lärarnas Riksförbund

fredag 25 mars 2011

TRÄNING GER SMARTA BARN

Träning ger smarta barn


Torkel Klingberg

Ålder: 44 år.
Yrke: Hjärnforskare, verksam vid Stockholm Brain Institute, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet.
Aktuell: Med boken ”Den lärande hjärnan” (Natur & Kultur).
Har tidigare givit ut: ”Den översvämmade hjärnan – en bok om arbetsminne, IQ och den stigande informationsfloden”.

Håll hjärnan i trim

Att ha många bollar i luften stimulerar arbetsminnet.
Det är när kraven precis ­matchar vår arbetsminneskapacitet och vi balanserar runt talet sju, som vi tränas som mest. En del beskriver känslan som ”flow”.
Att meditera, musicera och spela schack är bra. Men träningen måste ske regelbundet, ofta och länge.
Dataspel bör vara strategi­spel, som tränar mer än reaktions- och perceptionsför-
måga.
Minska på stressen, till exempel genom motion. Och konditionsträning håller hjärnan ung.

Så fungerar ­minnet

Arbetsminnet är det minne som vi använder för att komma ihåg saker, till exempel ett telefonnummer, under en kort stund (några få sekunder bara) så att vi hinner ringa upp. I arbetsminnet kan man som barn bara hålla högst fyra saker samtidigt. Som vuxen kan man utöka kapaciteten till sju saker.
I långtidsminnet lagrar vi fakta och saker som hänt. För vårt långtidsminne verkar det inte finnas någon gräns. Flaskhalsen är arbetsminnet.

Arbetsminnets kapacitet når en topp i 25-årsåldern. Tråkigt nog dalar det sedan långsamt.

Varför vi inte minns de första åren i livet är fortfarande en gåta. ”Spädbarnsamnesin” tros inte bero på bristen på språk, utan snarare på att hippocampus, som står för inkodning i långtidsminnet, inte är fullt utvecklad.

Hjärnan har ett ”ordformsområde”, som om vi fötts med en inbyggd förberedelse för att läsa. I själva verket tror forskarna att det området ursprungligen var ett område för att känna igen konturer. Vi är lika bra på att identifiera föremål oavsett om de är spegelvända eller inte. Det förklarar varför barn ofta vänder på bokstäver, något hjärnan gradvis måste vänja sig av med.

Vi blir faktiskt smartare för varje generation, visar olika studier. IQ-värdena har i snitt ökat med 3 procent per decennium under 1900-talet. Kanske har den ökade informationsfloden en träningseffekt.

Män överskattar sin intelligens och tror att de har högre IQ än de egentligen presterar i intelligenstest. Kvinnor, däremot, underskattar sin hjärnkapacitet, visar studier. I snitt har kvinnor fem poäng högre intelligenskvot enligt IQ-testen än vad de själva tror.
Varför har en del barn så förtvivlat svårt att lära sig läsa och räkna? Det har föräldrar och lärare undrat i alla år. Förklaringen är troligen att vissa barn har problem med arbetsminnet, alltså det minne som gör att vi kan hålla information aktuell under en kort stund, några få sekunder bara.

Det visar ny hjärnforskning som Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, presenterar i sin nya bok ”Den lärande hjärnan”. I dag medverkar han på ”Hjärnans dag”, som Hjärnfonden arrangerar i Stockholm.

Spridningen mellan barns arbetsminneskapacitet är stor, där­emot är det ingen skillnad mellan könen. Flickor har lika bra arbetsminne som pojkar och är inte ett dugg sämre i matte – vilket det fortfarande finns de som tror.

Hos en del tioåringar kan arbetsminnet motsvara en sexårings, medan andra tioåringar kan ligga på en fjortonårings nivå. Arbetsminnet kan dock tränas upp, hos alla, med rätt övningar.
Barn som spelar musikinstrument, till exempel, har bättre resultat vid test som mäter arbetsminne och problemlösningsförmåga. Data­spel kan också vara bra om de är av typen strategispel. Och konditionsträning kan förbättra både kognitiva funktioner och skolprestationer.
– Även om arbetsminneskapaciteten till stor del är ärftlig så är hjärnan otroligt formbar, konstaterar Torkel Klingberg. Arbetsminnet är den del av intelligensen som faktiskt går att träna upp. Och forskningen kring konditionsträningens effekter på hjärnan har definitivt fått mig att snöra på mig joggingskorna oftare.

Torkel Klingberg leder ett stort svenskt forskningsprojekt kring hur minnet utvecklas hos barn och ungdomar, hur det påverkar läsförståelse och matematisk problemlösning och hur detta i sin tur påverkas av genetiken, hjärnans mognad och sociala förhållanden. 350 barn och ungdomar mellan sex och tjugo år i Nynäshamn, har i två omgångar under tre års tid gjort minnestest och lämnat blodprover. Hundra av barnen har genomgått en magnetsresonansundersökning av hjärnans aktivitet.
Projektet har just fått anslag för att kunna fortsätta. Hittills har man kunnat visa att de elever som hade nedsatt arbetsminnesförmåga ofta också hade problem med att lära sig läsa och räkna. Drygt fyrtio procent av skillnaderna i matematisk förmåga mellan olika barn kunde förklaras med skillnader i arbetsminnet.

Anledningarna är flera, menar Torkel Klingberg. Dels måste vi kunna hålla relevant information i arbetsminnet för att kunna göra jämförelser mellan nya siffror eller bokstäver. Men inte bara det. Ju bättre arbetsminne vi har, ­desto bättre förmåga har vi också att sålla bort oviktig information.
Barn med nedsatt arbetsminnesförmåga har svårt att fullfölja instruktioner och uppgifter eftersom de lätt blir distraherade.

Ny forskning har visat att de områden i hjärnan (i hjässloben och pannloben) som används för arbetsminnesuppgifter till stor del är identiska med de områden som används vid kontroll av uppmärksamheten, alltså vår förmåga till koncentration. Arbetsminne, koncentrationsförmåga och distraherbarhet hör ihop.

Boken ger exempel på hur man kan hjälpa barn med inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Man kan antingen minska kraven på arbetsminnet i kritiska situationer (ge kortare instruktioner, sätta upp lappar eller bilder som påminner barnen om vad de ska göra härnäst) eller minska mängden distraktioner genom att använda hörlurar eller skärmar kring skolbänken. Samt träna arbetsminnet.
Torkel Klingbergs tidigare forskning har visat hur specialdesignade dataspel kan hjälpa barn med adhd att förbättra kapaciteten hos arbetsminnet med uppåt 20 procent.

Dessutom måste man minska på stressen. För stress är förödande för arbetsminnet. Akut stress kan hal­vera arbetsminnets kapacitet,visar studier.

Att flickor skulle vara sämre än pojkar i matte är en väl inarbetad fördom. I Nynäshamnsstudien hittade forskarna inga som helst skillnader i hjärnfunktionerna mellan könen, varken när det gäller arbetsminne, koncentrationsförmåga eller matematik.

De skillnader som kan finnas mellan könen är kulturellt betingade och främst orsakade av stress, visar amerikanska studier. I en av dem delades testpersonerna upp i två grupper som fick identiska test­uppgifter. Den ena gruppen, kontrollgruppen, fick bara höra att de skulle göra ett arbetsminnestest. Den andra gruppen fick höra att de skulle göra ett matematiktest och att skillnader i prestation kunde bero på kön. De fick också ange könstillhörighet. I kontrollgruppen presterade män och kvinnor lika. I gruppen som fått höra om möjliga könsskillnader påverkades inte männens prestation, men kvinnornas var 40 procent sämre än i kontrollgruppen.

Också negativa förväntningar kan alltså ge stress, som utlöser stresshormonerna kortisol och noradrenalin, som i sin tur försämrar arbetsminnet och gör att vi presterar sämre i till exempel matte.
– Länder där ojämlikheten är som störst har också störst könsskillnad i matematikprestation, säger Torkel Klingberg. I jämställda länder är tjejer lika bra i matte som killar.

Det finns ingen träning som på något magiskt sätt påverkar hela hjärnan. Men övning att spela ett musikinstrument har en positiv effekt. Bland Nynäshamnsbarnen visade det sig att de barn som spelade förbättrade sitt arbetsminne och sin förmåga till problemlösning mer än andra barn. Att lära sig spela ett instrument kräver daglig, koncent­rerad träning. Tappar man koncent­rationen får man omedelbart feedback genom att fel ton hörs, vilket kan vara en förklaring.

Studien av Nynäshamnsbarnen visar också att dataspel inte behöver ha någon negativ effekt, vilket en del kanske trott. Tvärtom fanns en svag tendens till förbättring av både matematisk förmåga och läsförmåga hos dem som spelade dataspel.

Konditionsträning har i ameri­kanska studier visat sig kunna leda till ökad tjocklek på hjärnbarken, ökad blodvolym i hippocampus och förbättrat långtidsminne – hos vuxna. Vad fysisk träning betyder för barns hjärnor är inte lika väl studerat. Preliminära resultat från en svensk studie tyder dock på att barn som får mer fysisk träning presterar bättre på de nationella proven i svenska och matematik.

I vår räknar Torkel Klingberg med att kunna starta en studie, baserad på ett hundratal mellanstadiebarn, om vad samtidig fysisk och kognitiv träning kan betyda.

Kanske kan forskningen leda till att man på ett tidigare stadium kan hitta och hjälpa de barn som riskerar att få problem i skolan. Torkel Klingberg hoppas på bättre samverkan mellan pedagogiken, den experimentella psykologin och den kognitiva neurovetenskapen.
– Med mer samarbete skulle vi kunna bygga en helt ny vetenskap om lärandet.

torsdag 24 mars 2011

DISCO PÅ FRIDASKOLAN - ELEVRÅDET ARRANGERAR








Fredag 19/3 - check.
Affischer uppsatta - check.
Inbjudningar till alla elever i F - 5 - check.
Inhyrda DJ: s från år 9 ( Mattias och Lavin ) - check.
Musik och högtalare på plats - check.
Discobelysning upphängd - check.
Discokulan snurrar i taket - check.
Godis inköpt - check.
Läsk - check.
Chips - check.
Danstävlingar - check.
Priser till tävlingarna - check.
Prislistan klar - check.
Dansgolvet rensat från bord och stolar - check.
Kaffe till föräldrar - check
Entrén klar - check
Frisyren fixat - check.
Dansskorna på - check.
Pengar i fickan till godis - check
Är vi laddade? - check
Nu släpper vi in alla!

I fredags hade vi en mycket trevlig stund då F - 5 elevrådet hade arrangerat disco på skolan. Man fick ta med sig en ytterligare en kompis från en annan skola. Inträdet kostade 10 kronor och kiosken var fulladdad med snaskiga saker.
Elevrådet fixade det mesta på egen hand med lite stöttning från oss vuxna. De bar bord, de fixade danstävlingar, priser, städade, stod i kiosken och bidrog till en god stämning.
Discogästerna var glada, nöjda, hyfsat danssugna, läsktörstiga och pirriga.
Det blev en trevlig kväll i mörkret med bra musik och massor av skratt.
All vinst kommer att gå till bollar, hopprep, twist, utebandymål, spadar och hinkar.
Snart är det dags för elevrådet att åka och köpa prylarna.
Om ett år kör vi igen!



onsdag 23 mars 2011

PRESSMEDDELANDE FRÅN JAN BJÖRKLUND

”Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder”



Utbildningsminister Jan Björklund:

Lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet. Att avskaffa ”katederundervisningen” var centralt för skolreformatörerna efter 1968 års kultur­radikala vänstervåg. Traditionell lärarledd undervisning ansågs auktoritär. Mycket talar för att det här är en viktig anledning till sviktande skolresultat och ökade klassklyftor. Det mest avgörande i skolan är mötet i klassrummet mellan lärare och elever. Vi skriver därför in i den nya skolförordningen – som offentliggörs inom kort – att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning. Läraren är skolans viktigaste resurs och lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen, skriver Jan Björklund.

Folkpartiets partistyrelse tar ställning för ett återförstatligande av skolan.
Resultaten i svensk skola har sjunkit under lång tid. De flesta grupper av elever har i dag lägre resultat än förr, men två kategorier som är tydliga förlorare är pojkar och elever från hem utan utbildningstradition. En central fråga att ställa sig är hur det kommer sig att just dessa grupper förlorat mest, när skolpolitikens allra mest överordnade mål varit just jämlikhet?

Det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet i klassummet mellan lärare och elever. Det är kvaliteten i dessa möten som avgör skolans kunskapsresultat. Den förhärskande trenden bland politiker och pedagoger de senaste fyrtio åren har varit att eleverna ska ta mer eget ansvar och att lärarens roll skall förändras från undervisande till handledande. Vi vet att för mycket eget arbete inom matematiken lett till att elever lär mekaniskt och därför ofta saknar en djupare förståelse för problem. Sannolikt fungerar detta även som en begränsning av elevernas kritiska tänkande. Elever i andra länder ägnar mer tid åt att lyssna på lärarens  genomgångar och lyssna när läraren repeterar och förklarar, enligt den stora internationella Timss-undersökningen 2007.


Mycket talar för att en viktig anledning till både de sviktande svenska resultaten och de ökande skillnaderna är att svenska elever i stor utsträckning lämnas ensamma i sitt arbete. En strävan från tongivande politiker och pedagoger att komma bort från katederundervisningen innebar krav på mer självständigt arbete från elevernas sida och mindre strukturerad undervisning. Dessa förändringar har med stor sannolikhet sänkt resultaten och ökat klassklyftorna.  
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har gått igenom forskning om resultaten i svensk skola och bedömer att de ändrade arbetsformerna är den viktigaste förklaringen till att eleverna presterar allt sämre. I rapporten citeras en studie som visar att elevresultaten förbättras om man ökar tiden som läggs på undervisning i helklass.

En svensk forskarstudie beskriver en skola där över två tredjedelar av tiden ägnas åt eget arbete och klassrummen präglas av rörelse och hög ljudnivå. ”I den undervisning jag följde kunde noteras att eleverna gjordes ansvariga för vad som traditionellt varit lärarens uppgifter ... att välja studieinnehåll och uppgifter, notera i planeringsboken, strukturera arbetet, rapportera och utvärdera det egna arbetet.” Med tanke på att det är ett lågstadium som beskrivs är det allt annat än underligt att studien kommer fram till att spelreglerna blir otydliga för många av barnen.

Skolinspektionen riktade i årets granskning kritik mot att enskilt arbete dominerar under mattelektionerna på gymnasiet och Skolverket konstaterar ”en problematik med att eleverna lämnas att på egen hand söka information eller dra slutsatser” och att ”eleverna behöver mer lärarstöd för detta än de faktiskt får”. Att elever ska ta mer eget ansvar i skolan är inget som lärarna har hittat på själva. Det är i hög grad ett resultat av nationell skolpolitik under mycket lång tid. Att avskaffa ”katederundervisningen” var centralt för skolreformatorerna efter 1968 års kulturradikala vänstervåg.

Traditionell lärarledd undervisning ansågs auktoritär.
Ett av många exempel är dåvarande skolminister Ylva Johanssons uttalanden i en intervju 1997 om sin idealskola, att den ”har släppt katederundervisning och klassundervisning. Eleverna ... håller på med olika saker, i olika rum, vid olika tider ... Det kanske ser rörigt ut, ungefär som på dagis ...”

I det vakuum som uppstod när staten drog sig tillbaka vid kommunaliseringen axlade snabbt Kommunförbundet rollen att utveckla skolan. De använde sig av sin arbetsgivarroll i förhandlingarna om kollektivavtal för att driva igenom centrala pedagogiska riktlinjer. Mest flagrant var den policyskrift vid namn ”Resultat i fokus” som Kommunförbundet försökte föra in som en del av löneavtalet år 2000. ”Undervisning undviker vi helt”, stod det i skriften, eftersom begrepp som elev, undervisning och lärare var ”bundna till vissa roller och relationer”.

Det är lätt att förstå att denna förändrade lärarroll kan fungera olika för olika elever. Om eleven ska ta mer eget ansvar för planering och kunskapsinhämtning kommer detta naturligtvis att gynna elever som är mogna att ta ett stort eget ansvar, eller har föräldrar som engagerar sig och pushar eleverna. Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar. Det var därför som liberaler en gång införde den obligatoriska skolan.

När lärarens roll kringskärs, när eleverna ska ta allt större eget ansvar, så ger skillnader i personlig mognad och social bakgrund större effekt i skolresultaten. Bristen på undervisning drabbar sannolikt alla elever. Men eftersom pojkar generellt sett mognar senare än flickor, och eftersom pojkarnas sociala koder i hög grad är ”anti-plugg” blir allt tal om ”elevernas eget ansvar” i själva verket en fälla för pojkar från hem utan studietradition, en fälla för arbetarpojkar.

Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare. Men ytterst har staten ett ansvar för skolresultaten i Sverige, och staten bör ta på sig en mer aktivt normerande roll. Den under lång tid förhatliga ”katederundervisningen” måste återigen bli vanligare i svenska klassrum. Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem.

I den nya skolförordning som har beslutats av regeringen, och som offentliggörs inom kort, skrivs det nu in att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning. Regeringen ger samtidigt Skolverket i uppdrag att utarbeta ett allmänt råd som ger vägledning och stöd till skolor och lärare i undervisningssituationen.

Läraren är skolans viktigaste resurs. Och lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Pedagogiska trender har länge drivit lärarna bort från lärarledd undervisning. Den utvecklingen måste brytas och lärarna måste åter ta plats i klassrummet. Genom att undervisa, instruera och vara lärare kan lärarkåren vända skolans negativa trend. Det är hög tid att låta lärarna vara lärare.
Jan Björklund (FP)
utbildningsminister
 


tisdag 22 mars 2011

PÅ BLEKINGE LÄNS TIDNING OCH PÅ FRIDASKOLAN HEJAR VI PÅ VARANDRA



Blekinge Läns Tidning har infört en särskild Hälsaprofil. 

Säg hej på jobbet - det höjer humöret

En skriftlig instruktion att hälsa på arbetskamraterna - ska det behövas?
Ja, tycker man på Blekinge Läns Tidning, som infört en särskild Hälsaprofil.
- Stämningen har helt klart blivit bättre, säger Pernilla Berghé, administrativ redaktör på tidningen.

Efter en sammanslagning av sportredaktionerna på BLT och konkurrenten Sydöstran bubblade problemen upp till ytan – folk hälsade inte, vilket skapade stor irritation. Redaktionsledningen beslutade om flera åtgärder, däribland en skriven rekommendation om uppförande. I Hälsaprofilen står bland annat att man ska säga hej till alla man möter första gången på morgonen. Råkar man på samma person igen under dagen räcker det med en nick eller ett leende.

"Tramsigt"

- Visst tyckte en del att det var tramsigt till att börja med, men det har gett effekt. Nu hälsar folk nästan överdrivet artigt på varandra, men det är med glimten i ögat, säger Pernilla Berghé.
 
Beteendevetaren Torsten Heinberg på Arbetsmiljöverket tycker spontant att en "hälsningspolicy" låter lite märkligt, men säger efter en stunds funderande:
- Ett ändrat beteende kan i och för sig ändra även den bakomliggande attityden – det kallas beteendebaserad inlärning. Och att hälsa är viktigt, det är ett mänskligt behov att bli uppmärksammad och bekräftad, säger han.



Fakta
Hälsaprofilen
• Man säger hej till alla på morgonen, man säger hej då till den närmaste omgivningen när man går hem. Man bör också hälsa i trappan, på väg till/från toaletten och i lunchrummet. "Huvudsaken är att man SER varandra. Att inte hälsa på varandra i dessa situationer upplevs som nonchalant".
• De anställda bör också sätta sig in i varandras arbetsuppgifter.
• Respekt för andras personliga utrymme bör visas, också rent fysiskt.
• Om någon är upptagen i samtal väntar man på sin tur: "Det är oartigt att klampa rätt in i någons samtal med en annan".

En riktigt spännande artikel. Hos oss på Fridaskolan är det en självklarhet att vi hejar på varandra på morgonen. Något annat vore omöjligt och oartigt.

måndag 21 mars 2011

EN SKOLENTRÉ - EN NOG SÅ BETYDELSEFULL PUSSELBIT

Vår entrédel har nu några år på nacken. Vi är nöjda med hur den ser ut. Rätt inbjudande faktiskt. Och välkomnande! För detta är en mycket viktig aspekt att beakta. En besökare eller en elev måste känna sig både lite inspirerad, men framförallt just välkommen. Här spelar faktiskt själva entrébyggnaden roll. Självklart inte lika mycket som hur man blir bemött av individerna inne i lokalen, men trots allt seriöst betydelsefullt.
Glas är snyggt. Skärmtak är bra. Namnet Fridaskolan står skrivet med stora bokstäver på fasaden och på kvällen är det upplyst med modern belysning. Kort sagt - vi är nöjda med vår entré! Med några marschaller på kvällen blir till exempel starten på ett föräldramöte riktigt mysig!

söndag 20 mars 2011

FLUMPEDAGOGIKENS FÖRSVARARE - CHRISTER MAGISTER

Flumpedagogikens försvarare

Flumpedagogiken behövs, enligt bloggaren Christer Andersson, känd som ”Christermagister” i bloggsfären.
- Visst finns det problem i skolan som vi behöver göra något åt, men att försöka skruva tillbaka tiden i skolan samtidigt som samhället i övrigt har gått vidare är meningslöst, säger han.

Självklart ska det vara ordning och reda i skolan, slår Christer Andersson fast redan första gången som vi pratar med varandra i telefon. Men tillägger:
- Vägen dit ska dock inte bestå av förbud och straff. I samhället i stort värdesätter vi motivation och ansvar, samma sak måste gälla i skolan.
”Piskan och morotens väg” är alltså en återvändsgränd, anser Christer Andersson. I stället är utmaningen att försöka få eleverna att ta ett eget ansvar.
- Enligt min erfarenhet leder piskans väg till att eleverna lär sig finurliga sätt att lura den som håller i piskan, och att de tar varje chans att motarbeta målen som lärare har satt upp. Morotens väg skapar i sin tur elever som gör vad som helst för att få en belöning. Eleverna spenderar värdefull tid och kraft till att lista ut vad läraren vill höra och se.

Nätverk av bloggare

Christer Andersson tillhör ett nätverk av andra bloggare som bloggar under det gemensamma namnet: ”Flumped”. Ordet ”flumpedagog” började de använda för ett par år sedan, som en motreaktion till Jan Björklunds retorik.
- Allt som är dåligt i skolan är en konsekvens av ”flummet”, enligt Jan Björklund. Men det håller inte vi med om.
Christer Andersson betraktar inte alls sig själv som ”flummig”. Han kallar sig hellre ”relationspedagog” än ”flumpedagog”.
- Jag har många gånger som helst beskyllts för att vara just flummig bara för att jag inte anser att dagens skolpolitik leder i rätt riktning.
Han är kritisk till den bild av skolan som målas upp i media.
- I dag pratas det ofta så illa om den svenska skolan, jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Jag tycker tvärtom att skolan har blivit mycket bättre sedan jag själv var grundskoleelev i Södertälje på åttiotalet.
- Av media kan man ju få intrycket att de viktigaste skolfrågorna är betyg, skolk, polishämtning och kepsar. Den som inte har en insikt i skolan kanske tror att det är sådant som präglar skolans vardag. Men de viktiga skolfrågorna handlar om helt andra saker, menar han.

Ense om flera områden

En bra skola skulle prioritera färre elever per lärare, samarbete i tighta arbetslag och kompetensutveckling av lärare, anser Christer Andersson. I stora organisatoriska frågor håller han dock med Jan Björklund. Återförstatligandet av skolan, införandet av lärarlegitimation och den nya skollagen är bra förslag allihop, tycker Christer Andersson.
- Men politikerna ska hålla sig borta från pedagogiken. Relationer måste ju byggas mellan lärare och elev, de har inget med straff och tävling att göra. Vi som jobbar på golvet vet ju själva hur vi ska handskas med våra elever.
Många gånger under intervjun återkommer Christer Andersson till vikten av goda relationer. Att det är om relationsbyggande som allt egentligen handlar om.
- Goda relationer är en förutsättning för kvalitativt lärande. Dessutom främjar goda relationer demokratin. Hur ska man kunna fullfölja styrdokumentens förordningar om elevinflytande om verksamheten bygger på straff och belöning?
Att lärare får befogenhet att straffa elever för att få dem att lyda går ut över relationen. På så vis kan man möjligtvis få en elev att lyda på kort sikt. Men om eleven alltid går runt och är rädd för att läraren kan straffa den, då missar ju eleven att fokusera på att lära sig saker. Att flumpedagoger inte har koll på elever är den största missuppfattningen, menar Christer Andersson.

"Betyg är flummigare"

- Jag vill ha skriftliga omdömen och utvecklingssamtal i stället för betyg. Jag tycker att det är flummigare att bara sätta ett betyg i ett ämne, det är mycket mer seriöst att ge ett skriftligt omdöme. Egentligen har jag ingenting emot betygen, så länge de följs upp av samtal runt omkring.
De unga i dag ropar efter relationer med vuxna, tror ”Christermagister”.
- Många har gått vilse i dagens samhälle, säger Christer Andersson. Men relationerna mellan lärare och elev är inget isolerat mål i skolan, det är en förutsättning för kvalitativt lärande och en väg att nå kunskaps- och demokratimålen i kursplaner och läroplan.

lördag 19 mars 2011

VAD ÄR LYCKA?


– När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, 
så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya 
lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara 
myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av 
”sedan”, säger filosofen Bengt Brülde.
– När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av ”sedan”, säger filosofen Bengt Brülde.

Lycka är att kunna gilla läget - och sig själv

Egentligen vet vi det redan: Lyckan finns bara här och nu, i goda nära relationer, i själva strävan mot meningsfulla mål, inte i ett avlägset ”sedan”. Ändå fortsätter vi att jaga med splittrad och fjärrskådande blick. Men det går att lära sig bli nöjd med det som är, menar filosofen Bengt Brülde som forskar om lycka. 
Att leva i nuet är en svår konst. Många av oss lever med tankarna på hur det ska bli sedan, då vi ska börja leva på riktigt. När vi har skaffat den där drömlägenheten i innerstan, köpt en platt tv-skärm och träffat en riktigt snygg partner. Då kan allt börja, då först kommer vi att bli lyckliga.
- När vi tänker på hur bra vårt liv ska bli sedan, så finns det inget smolk i bägaren. Vi tänker inte på att den nya lägenheten vi vill ha behöver städas. Eller att det kan regna och vara myggigt på den dyra semesterresan. Vi har en idealiserad bild av "sedan", säger Bengt Brülde.
Han är doktor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat om vilka strategier som fungerar för att vi ska må bättre och vara lyckligare.
- I lyckoforskningen kan man se vilka faktorer som rent statistiskt gör folk lyckliga. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan.

Visst kan man känna ett lyckorus när man fått
löneförhöjning eller köpt en ny fin lägenhet. Till en början. Men ganska snart är lyckan nere på samma nivå som innan, säger han. Det finns något som kallas för habitueringseffekten - att man vänjer sig vid det man har.
- När vi tänker över hur vi vill leva vårt liv är det viktigt att ta hänsyn till habitueringseffekten. Annars kan man hamna fel. Det är också det starkaste argumentet för att inte satsa för mycket på det materiella.
Lyckoforskningen visar i stället att det är kärleken till en partner eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Men i vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som faktiskt bringar lycka och vad vi föreställer oss ger lycka.
- Det finns en perfektionism som målar upp en bild av vad lycka är. De bilderna är svåra att göra sig kvitt. Mycket kommer från reklamens värld. Där är alla vackra, har platta magar och lever i perfekta hem. Vi får för oss att vi behöver allt det där för att duga.
Vi försöker fixa världen runt omkring oss - bostaden, prylarna, kroppen eller arbetet - så att den passar vår bild av lycka. Men perfektionismen är ett hinder som ger falska föreställningar om att vi skulle bli mer lyckliga om vi lyckas hitta det perfekta, säger han.
- Traditionella vishetsläror lär ut att det gäller att lära sig att gilla läget och sig själv. I stället för att försöka ändra på världen ska man ändra sin inställning till världen.

Inom lyckoforskning finns det en undersökningsmetod där försökspersonerna har en liten dator med sig överallt. Då och då plingar den till och då ska man skriva in vad man gör, med vem och hur man mår.
- Vi borde alla ha ett litet pling i huvudet och göra oss medvetna om hur vi mår i olika situationer. Det är viktigt att lära sig att bli varse vad man mår bra av och vad man inte mår bra av. Vi kanske kommer fram till att vi mår bättre på arbetet än hemma, eller att vi inte trivs så bra med vissa människor eller aktiviteter.
- Det tog mig flera år att komma fram till att jag inte tycker så mycket om att leva partyliv, därför att bilden av att det ska vara kul var så stark.

Bengt Brülde nämner en annan stark bild av lycka i vårt samhälle - utlandssemestern.
- Det finns en föreställning om att det är väldigt skönt att sitta på ett varmt ställe och göra ingenting. De här bilderna av lyckan är spridda av turistindustrin. Att vara passiv och lata sig är åtråvärt, vi jobbar hårt för det målet, men få uppskattar det när vi väl nått det.

Han tar upp psykologiprofessorn Csíkszentmihályis forskning, mannen som myntade begreppet "flow" (flyt). Flow är en känsla man har när allting fungerar som det ska, när allt stämmer. Känslan uppnår man när man ägnar sig åt utmaningar som ligger nära gränsen till vad man klarar av. Uppgiften ska vara så krävande att den tar ens fulla uppmärksamhet. När vi ser tillbaka på en sådan stund säger vi ofta "då var jag lycklig".
- Den största lärdomen av hans forskning är att vi är gjorda för aktivitet. Det är ett misstag att tro att lycka kommer när man sitter och gör ingenting, säger Bengt Brülde.
- Vi människor är målinriktade varelser. Det är meningskapande att vara på väg mot ett mål. Men när vi väl kommer fram så var det inte så märkvärdigt som vi trodde. Vi kanske måste lära oss att förstå att den största livskänslan är när man är på väg mot att förverkliga sina mål.

Lycka är ett synnerligen intressant ämne! Jag kan verkligen tipsa och rekommendera SVT: s programserie "Jakten på lycka " med Hanna Hellqvist. Går att se på SVTplay. Gör det!